Besseggen

Dotter H med sambo J åkte med oss till svärföräldrarnas hytte i Norge. Vi hade

hört talas om Besseggen som en populär vandringsled inte så långt från stugan. Vi packade in de stora barnen i bilen och svägerskan m sambo packade in sig själva i en annan och så åkte vi till Gjendesheims Fjellhytte för övernattning. Det var logi av det enklare slaget men helt OK.

Och utsikten från huset var ju minst sagt betagande:

Vi kunde inte göra annat än bara sitta och njuta en stundFörväntansfulla vandrare?På kvällen satt vi nere i peisestuen och spelade yatsyMen hur E och H räknade så var det bara P som lyckades få in 5 lika. Men han fick det å andra sidan 2 gånger och OJ så glad han blev för det då!Stärkta av en natts god sömn, en fantastisk frukost och med ryggsäckarna packade med lefser, tubpålägg och vatten inväntade vi båten.

Det var hur mycket folk som helst och vi kom inte med den första morgonbåten. Tur för oss att de satte in extraturer! Efter ytterligare ca 1 timmes väntan så kom den till slut och körde oss över sjön.

Vi startade vandringen som ledde uppåt, uppåt.

Ibland var man bara tvungen att stanna till och bilcka bakåt. Vattnet är så grönt, så grönt. Snön ligger kvar i skrevor och luften hög och sval ända tills solen kom fram och tvingade av oss jackor, underställ och annat onödigt.

Så var det lite plattmark igen och vi fick skutta över porlande smältvatten:

Foto- och vätskestopp

Lite snö fick vi ta oss förbi

Sedan gick det nerför en lång bit men där borta anade vi Eggen med de två sjöarna på var sin sida och i olika nivåer. Skulle vi verkligen upp för den där bergskammen där borta?

Tur vi hade bra skor i så fall

Jo visst klättrade folk upp på kammen. Ja det var väl bara att sätta igång. Vädret hade blivit sämre och dimman hotade att blåsa in för det friskade i ordentligt på sina ställen.

Det samlades mycket folk på de svårare partierna så man var ju inte ensam precis. Det kändes å andra sidan lite tryggt.

Belöningen när man var uppe ( trodde vi ja , mer skulle komma visade det sig) var en hänförande utsikt och en känsla av stolthet att man tagit upp för den urgamla bergkammen. Här såg man också tydligt nivåskillnaden mellan de två sjöarna. Det som inte syns på bild är att den vänstra är grön och den högra är blågrå.

Men hur gör norrmännen egentligen? Till och med små barn tog sig upp denna väg. Det måste bero på något de är uppvuxna med. Vi tror det är kvikk-lunsj de sätter i sig så vi testade det vi med.

Efter ytterligare någon timma kunde vi ana vårt mål, längst in där vattnet smalnar av. Men nu skulle vi ju i alla fall bara gå nerför...

Hur enkelt det nu var?

Inga foton belv tagna för vi längtade nog bara ner, ner, ner.

Men så nöjda man var efteråt! (nästan 8 timmar efter att vi börjat gå)

För att inte tala om hur hungriga vi var...

Och hur trötta vi var när vi var tillbaka hos farmor och farfar i stugan

Läsa fick H göra en annan gång