H fick ledigt på julafton. Det var första gången på flera år. Hon jobbade sent kvällen innan och sjönk ner i soffkroken när hon kom hem till oss. Sömnen lät inte vänta på sig
Vår fina Törnrosa! instoppad i fina nya fällen.
Julafton delades hos mamma och sedan hos svärföräldrarna. Väl där, slank vi sedvanligt ner i Källaren, en riktig gillestuga à la -70-tal med brun heltäckningsmatta. Finns inget bättre ställe att dricka glögg....
...och kolla Kalle på!
Ja jag vet. Vi är för gamla för Kalle men ungar idag tycker ju inte att Kalle är speciellt upphetsande och någon måste hålla traditionen vid liv.
Eftersom släkten är norsk förgylls vårt julbord av delikatesser från vårt västra grannland. Revbensspjällen känns bekanta men medisterkaker och medisterpølser finns nog inte på många svenska julbord.
Kakerna och pølserna avnjuts på lefser med senap av stark sort.
Nej, det är inte så färgstarkt rent visuellt, men det smakar gott. Det kan jag försäkra. Ett annat ganska grått tillbehör är surkålen även den en krispig delikatess när svärmor har tagit hand om den. Inte alls som tung sladdrig tysk dito.
Julens vackraste ljus lyste upp och värmde i vintermörkret.
På Annandagen kom delar av släkten hem till oss och åt lamm.
Julens vackraste ljus lyste upp och värmde i vintermörkret.
På Annandagen kom delar av släkten hem till oss och åt lamm.
Spännande med andra julmatstraditioner, den svenska är väl inte heller någon sensation i färger direkt...
SvaraRaderaJag försöker ta med någon ny rätt varje år som jag inte gjort förut. Iblande blir det flipp och ibland flopp. Årets nykomling hos oss blev senapsgravad strömming.