Vi har en längre tid letat efter ett stockholmsmotiv som har det där lite annorlunda över sig. Det var hos Hasse vi fann vår tavla. Hasse avsöjade också precis hur han gått tillväga för att skapa bilden. Men det tänker inte jag göra. Men det känns läckert att tänka sig att urtiden sträckte sig ända in på tidigt 1970-tal i Stockholm. I dag söndag ska vi gå och hämta vår tavla. Sedan får vi se var den finner sin plats.
Vandringen fortsatte till gamla Dihlströmska där vi inte stannade så länge men där finns massor av ateléer i dag i stället för de stackare som hamnade där då det begav sig.
Vandringen fortsatte till gamla Dihlströmska där vi inte stannade så länge men där finns massor av ateléer i dag i stället för de stackare som hamnade där då det begav sig.
Vi korsade i stället Renstiernas gata till Fjällgatan till nästa ateljéhus.
Huset byggdes av Frans Schartau som Handelsskola för unga pojkar men gjordes senare om till Stigbergets sjukhus och nu fungerar delar som konstnärsateljéer.Jag har aldrig varit inne förut, men tyckte det var extra spännande eftersom min farfar en gång i tiden arbetade på sjukhuset. Det var spännande att tänka sig att dessa lite färgkladdiga lokaler en gång fungerat som tysta sjukhusavdelningar.
Kanske hade farfar detta rum som sitt arbetsrum en gång? I så fall hade han snygg utsikt!
Man blir líte trött av alla intryck efter en sån här konstvandring. Vi drog oss ner till Nytorget där man just öppnat Urban Deli. Det var angenämt att sitta ner i röran av folk och njuta av ett och sedan rostbiffs-smørrebrød och sedan gå runt och titta i hyllor och diskar.
Nu blev jag sugen på en konstrunda! Blir inte så många galleribesök för mig som förr när jag satt i konstföreningens styrelse på jobbet.
SvaraRaderaLivet i storstan inbjuder till mycket konst och kultur, det är därför man skall bo här.
SvaraRadera